Mallorca part 5- Som att komma hem.

 

Besvikna och misströstande med 2 tjuriga ungar i 42 graders värme som krävde glass NU sladdade vi in i Manacor. Staden som ligger mitt på Mallorca och som är den näst största staden men ingen vet var den ligger. Vi tvärnitade vi första bästa glass utlämnings ställe och hamnade därför i utkanten av Manacors centrum.  Inga mer planerade objekt att titta på och med Italien som nästa mål då vi gett upp Mallorca stannade vi utanför en lokal mäklares skyltfönster. Alla annonser var spanska och vi gick mest in då vi såg att det fanns en sköns soffa och air-condition.

För att beskriva mitten av Mallorca så måste jag säga att för mig är det den vackraste delen. Hjärtat , navet. Där livet fortgår och naturen är magiskt svepande som en savann. Första gången jag åkte i nord östra delen kändes det som att en grupp giraffer kunde dyka upp bakom vilken sväng som helst. Jag älskar mitten på Mallorca.

Efter en stunds väntan med glass dropp i den vita skinnsoffan . diverse toalett besök och allmän frustration tog en  spansk mäklare  hand om oss. Ingen av oss kan mer än hola på spanska . Vi pekade på kartan i det området där vi tidigare varit och tittade på det svin dyra objektet från Mallorca part 3 ( när jag var sååå nära att bli kriminell ) och mäklaren nickade på huvudet och sade si si. Vi åkte efter denna nämna mäklare utan att egentligen veta vad vi skulle titta på mer än att det var si si. Och där var det. Efter mycket uppåt åkande hade vi faktiskt hamnat på grann berget till våat dröm hus. Bara det att detta låg PÅ berget och inte i en svacka nedanför berget. Men det var inget hus. Det var en tomt – eller en mark på 4 hektar. Direkt jag gick ur bilen kände jag ett otroligt lugn sprida sig i hela kroppen. Varje sinne andades denna plats. Här skulle jag vara. Min man kände likadant.Vi kommunicerade detta på något sätt till mäklaren. Min man är som jag redan sagt en social naturbegåvning och blir så lätt både älskad och förstådd ( motpoler dras till varandra sägs det) och fram skaffades en något engelsk talande kollega. Vi fick reda på att det inte fanns bygglov på tomten men att vi kunde kopplas ihop med en lokal arkitekt som kunde hjälpa oss med det.  På något sätt efter alla dess missöden och vilseledande mäklare fick jag ett förtroende för dessa människor. Kanske magkänsla igen. Marken hade inget okker pris och mäklarna hade en vardaglig syn på detta om jag säger så. Deras kunder var lokala Mallorca bor som skulle bygga hus helt enkelt.

 

Eftersom detta var sista dagen på Mallorca för denna gång så åkte vi hem i tron om att detta skulle bli en enkel snabb affär. Tro aldrig det om du skall köpa något på Mallorca.

Kontakt togs med arkitekten som visade som ha den underbara egenskapen att svara både dag och natt inom 10 minuter på mina frågor. Det visade sig sedan när vi sågs IRL att han var lika mycket bokstavsbarn som mig och vi fann varandra direkt via cyber space. Bygglov skulle inte vara några problem i området men vi fick räkna med att det tog tid. Tid var inge problem för mig bara jag fick tillbringa min ålderdom där på just det berget. Så förhandlingar påbörjades med säljaren.

      

 

Det var då vi efter den så rosen glänsande starten vi åter upptäckte att vi fortfarande  var på Mallorca. Säljaren fick reda på att det var UTLÄNNINGAR som var intresserade  av deras mark och höjde genast priset. Vår underbara mäklare tyckte detta var oseriöst och vi hade en intressant kommunikation några veckor medans min mage var i upplösnings tillstånd och jag svajade mellan absolutlycka och absolut olycka i 3 veckor ( jag har inget mellanläge) . Ni vet när man är sååå nära att få något man verkligen vill ha men inte får det. Man vill liksom ha det bara ännu mera.

Säljaren visade sig vara en 93 årig äkta liten väderbiten gubbe som ännu skördade sina mandlar i träden och vägrade åka så långt bort som till Palma för där hade han bara varit en gång och det var minsann inget att sukta efter. Vi kom till slut överens om ett pris mellan det gamla priset och utlännings priset.

Marken var våran!!! Gubben vägrade skriva på kontrakt för det hade han aldrig minsann gjort och hade han sagt något så var det så. Både mäklare och vi var ytterst frustrerande men vi fick snällt betala handpenning, boka resa mm utan att ha ett papper som bevis på det hela. Mycket spännande.

Tid bokades hos NOTARIEN ( Det ställe man går för att göra fastighets affären officiell. Ett ställe med böcker tjocka som biblar i rad efter rad. Där finns all samlad historia om alla hus i detta fall inom Manacor distriktet)) och pengar fördes över till vårt nyöppnade konto på Mallorca. Notarien var tvungen att var i Manacor då gubben vägrade åka till Palma så advokat och tolk skulle på den stora dagen transporteras till Mancor. Vad gör man inte om man funnit sin dröm. Allt detta planerades UTAN påskrivet kontrakt.

Den stora dagen skulle snart infinna sig och vi fick reda på att gubben vägrade ta emot check. Kontanter skulle det vara. Vi suckade och förklarade att kontanter finns  INTE längre men då sa gubben att då blidde det  ingen affär. Pengar skall se ut som pengar och ingen lapp. Mäklaren slet sitt hår.

Bank på Mallorca kontaktades och nya kunskaper införskaffades. Inte var det några problem att få ut denna för oss enorma summan i kontanter inte. Säg bara till dagen för så ordnar vi det. Ja ha sade vi och tänkte på hur svårt det är att få ut mer än några 1000 lappar i vårt egna kort regerande land.

Jag älskar denna gubbe. Sån integritet. Men just då var jag så frustrerad att det fräste ur öronen.

Med fjärilar både i magen och huvudet flög ned och dagen före den stora affären gick vi till banken. Hämtade ut summan i cash och gick som brottslingar tillbaka till bilen. Jag ”sov” med pengarna under huvudkudden .Så var det äntligen dags för den stora dagen. Väl hos notarien med den inkörda advokaten och tolken satt vi som på nålar om den lilla gubben skulle dyka upp eller om det var något annat viktigt som kommit i vägen denna dag. Mogna persikor eller så. Men han kom. Pengar räknades i ett rum och papper skrevs på i ett annat. Mycket noga och exakt. Vi drog en lättnadens suck och marken var vår. Mäklaren var lika glad som vi.

På väg ut kom gubben fram och sade på Spanska – det var roligt det här. Log som en sol gjorde han och frågade om han fick fortsätta att skörda sina mandlar på vår mark. Absolut sade vi för troligen har han trillat av pinn bokstavligt talat när vi är så gamla att vi skal börja klättra i träden.

På kvällen åkte vi upp på marken. Bara satt. Hela magen var lugn.