Rubriken är verkligen ställd som en fråga och denna lilla berättelse skall förhoppningsvis ge svar på detta . I sinom tid. Verkligen i sinom tid. Den spanska mentaliteten är verkligen en utvecklande sak för mitt sinnelag. Inget går fort och allt är imorgon. Eller nästa vecka. Eller månad. Detta är att gå händelserna lite i förtid och jag går nu tillbaka till den lyckliga dagen vi köpte vår mark.
Vi hade redan hemma fått kontakt med en lokal arkitekt i Mancor. Jag fattade genast tycke för denne då han svarade på mail och frågor OMEDELBART vilket måste ses som en väldigt udda egenskap hos spanjorer. Så vi anlitade honom bara på grund av detta till vårt projekt. Inga andra meriter behövdes för mig. Vi hade ritat och knåpat på vårat hus hemma på datorn och kommit fram till ett modernt ” James Bond” hus som jag alltid önskat mig och som var stor kontrast mot det vi tidigare bott i. K märkta och ruskigt opraktiska ( underbara) hus. Direkt efter mötet hos notarien ( se Mallorca part 5 ) hade vi möte med denna nämnda Arkitekt. Min mailkänsla visade sig stämma och han var helt underbart snabb och väldigt mycket bokstavsbarn som mig själv. Underbart. Vi pratade ( eller mer inte pratade) samma språk. Vi visade vårat hemma bygge och han blev i eld o lågor och lovade att putta in huset i sitt dataprogram till morgondagen när nytt möte bestämdes. Lite ändringar var nödvändiga då byggreglerna inte tillåter för lite takvinkel mm mm . Det är olika regler för olika kommuner på Mallorca och det känns mycket bra att ha en lokal arkitekt.
På kvällen åkte vi upp till vår underbara tomt och bara satt där. Hörde får bjällrorna och syrsorna och försökte tänka oss vårat hel coola James Bond hus där. Det gick inte. Vi kunde inte gå emot naturen på denna plats och bygga detta moderna drömhus i glas och koppar ( suck). Vi kände att vi fick anpassa oss efter natur och omgivning och bygga ett traditionellt Mallorca hus. Sms sändes till den underbara arkitekten som svarade direkt trots att det var sena kvällen. Projektet var ändrat och han i behövde inte putta in James Bond huset i sitt program utan vi skulle återkomma med nytt hus IMORGON. Vi åkte ned till staden Mancor. Satte oss på en servering och ritade vårt nya hus på servetterna. Vi hade redan stor kunskap om traditionella Mallorca hus ( se Mallorca part 1-4…….) som kom väl till pass nu. Vi kände till proportioner, fönster och annat som passar till. Alla husvisningar kom väl till användning på ett oväntat sätt. Vi ritade huset med en traditionell utsida och en annorlunda mer öppen insida.
Morgonen därefter åkte vi till arkitekten med vårat servett hus och han ritade in det på datorn medans jag satt och tittade på. Det var den mest lyhörda underbara arkitekt jag träffat ( lokal märk detta) han lyssnade på vad jag ville, han sade vad han tyckte och vi diskuterade fram en lösning. En helt fantastisk snabb och lätt process. När vi är klara så lämnar jag gärna hans namn till andra .
2 dagar senare lämnades all handlingar in för bygglov.
Och här upphör HELT den snabba lätta processen. För att ni skall förstå det hela så lämnades bygglovshandlingarna i 1 september 2017 och vi är nu inne i juli 2018 och vi har ännu inte hört knappt ett enda ord. Jag var som TUR var insatt i detta redan från början och visste att de skulle ta 1-1,5 år. Det är bara det att tiden går såååå långsamt. Vi frågar var våra handlingar befinner sig och arkitekten säger att de ligger i en hög med andra handlingar. En stor hög med andra handlingar. Han säger att jag inte skall oroa mig utan bara slappna av. AAAAAAndas. In ut. Ut in. Min bästa grej är inte just att vänta på saker.
För någon vecka sedan fick jag dock ett livstecken. En ny faktura och aldrig har jag väl blivit så glad för en faktura. Handlingarna hade åkt till Palma för någon slags kontroll.
Jag betalade på stubben.
Vintern och våren var jag otroligt stressad över denna process. Just nu känner jag mig dock inte så stressad som jag vet att jag ” borde” göra. Jag känner mig faktiskt inte stressad alls just nu (halleluja). Kanske det redan är den spanska mentaliteten som smittat av sig på mig. Eller så är det vårt underbara fårhus som gör att jag känner att jag egentligen inte behöver något annat hus.
Mer om detta i Mallorca part 6