Efter ett alltför långt uppehåll känner jag åter inspirationen att skriva. Avsnitten kan läsas enskilt eller i följd.
Nu skall jag berätta om den gången jag försökte vara en snäll fru. Se det gärna som ett varnande exempel.
Jag tar vid där jag slutade Mallorca part 3. Vi hade just avslutat visningen av huset vid cikadorna på 600 m höjd i Tramuntana Mountains. Underbart vackert men jag kan medge att det var i ensligaste laget. Jag tänket också på hjärtattacker och annat som kanske drabbar oss på ålderns höst när vi planerade att bosätta oss där permanent. Att vi då bara skulle få gilla läget att dö uppe på berget. Att ta sig ned till byn eller ännu värre till ett sjukhus skulle vara omöjligt. Lite praktiskt måste man vara. Tyvärr.
Nästa mål var en av dessa exklusiva byar längs Mallorcas västra kust. Det är underbart vackert och enorms storslaget. Jag hade hittat ett hus som låg i vår prisnivå där (ja kanske lite över, men på ett ungefär- ni vet när man nästan köpt något väldigt, väldigt dyrt så höjer man lätt nivån i huvudet inför nästa köp). I varje fall i den prisnivån så kunde vi köpa det utan att sälja barnen.
Jag skulle redan där ha anat oråd.
Parentes. På vägen dit kan nämnas att vi skulle titta på ytterligare ett hus. Såg verkligen underbart ut i broschyren. Läget vackert och med fantastisk utsikt. Vi åkte fram och tillbaka i byn och förstod inte hur vi hela tiden missade huset som var utmärkt på kartan. Mycket underligt. Tills vi tittade noga på ett av husen som hade baksidan helt mot stora vägen. Inte en meter mellan väg och hus. Kan det vara det? Neeej ? Då måste de väl skriva något i beskrivningen? Vi saktade in och jomenvisst var det huset. Jag ringde till mäklaren och sade att vi inte behövde någon visning . Tänk vad tid både mäklare och kunder slänger bort för att mäklarna utelämnar sådan otroligt viktig information. Detta var dessutom en Svensk mäklare. Olika länder – olika regler. Jag var arg och besviken.
Tillbaka till målet för denna berättelse.
Huset låg verkligen helt fantastiskt på klippkanten utan något framför än bara havet . Själva huset var verkligen ok och kunde fixas rent estetiskt. Så jag gav min man fullmakt att gå all in i undersökningen. Mäklaren gav oss nyckeln och lämnade kvar oss i huset helt själva. Vi måste se rätt gulliga ut som familj även om som jag skrev om i Mallorca part 2 var sååå nära att hamna i fel kretsar.
Lyckan var fullkomlig och vi kunde inte begripa hur ett sådant fynd kunde bli vårat.
Mäklaren avlägsnade sig och min man började undersöka underverket. Jag hade tyckt det luktade lite underligt i huset men det är ju ett annat land och så nära havet är det klart att det luktar lite fukt. Min trista man började genast skrapa på den fina färgen och döm av min förvåning när den trillade av i stora sjok. Vid minsta beröring i princip. Började man trycka på de fina väggarna så gav dom liksom efter även om dom var av cement. Murken cement . Golv plattorna låg lösa med undantag av den fog som satts dit för att fästa dem efter det att de lossnat.
Detta är vad man kallar ett SJUKT HUS.
Det är nu det otroliga inträffar. Min man är byggnadsingenjören hade blivit KÄÄÄR. I huset då. Han intalade mig om att detta skulle vi fixa till. Man stöttar och rätar och gräver och tätar. Lätt som en plätt. MIN MAN den återhållsamma försiktiga. Plötsligt händer det. Vi förstod i varje fall varför huset inte var svindyrt som de andra husen i byn. Skulle vi kunna pruta så skulle vi nästan ha råd.
Jag är ingen dålig fru och tittar ni på bilderna så kommer ni att förlåta min dumhet. Jag gick med liv och lust in i förhandlingen med mäklaren. Mäklaren som vid samtal dyrt och heligt ( spansk mäklare) att det inte var några som helst problem att fixa huset. Han hade till och med en egen byggfirma som kunde åta sig jobbet så det var en bagatell med renoveringen. Man blir lite lätt blåst i huvudet av hus affärer. Lite samma problem som jag har med dyra skor på nätet. Siffrorna är liksom inte verkliga. Inte så verkliga som när räntan sen skall betalas. Man intalar sig själv att det är ok.
Så jag gav bud . Döm av min förvåning när de godtog budet utan knussel. Vi var lyckliga och gick ut och åt god middag och skålade ( observera att detta är fortfarande samma dag). Lyckans rus var fullkomligt.
En god natts sömn kan ofta förstöra de mest färgsprakande drömmarna. När jag vaknade upp på morgonen hade jag en stor knut i magen. Jag kunde inte göra detta. Något var på tok jättefel. Man kallar det magkänsla och man skall inte underkatta den. Nämnas kan här att min man tydligen inte sovit lika gott utan ännu var euforisk över vårt blivande hus.
Dagen gick och magen blev mer och mer bestämd. Vi tittade inte på några hus och barnen var lyckliga och glada. När kvällen kom var jag och magen överens. Det gick inta att slutföra detta. Jag meddelade min man som ännu levde i tron att han fått fatta ett viktigt beslut i familjen att så tyvärr inte var fallet. Han får spara det till någon annan gång i framtiden. Den som spar han har försökte jag pigga upp honom med…
Du får ringa själv till mäklaren och säga detta säger min onda man. Han är annars vanligt mycket bättre på folk i allmänhet och arga folk i synnerhet.
Men jag förstod att lyda var bäst och jag ringde mäklaren ( jag skäms nu när jag erkänner detta för er) och sade att vi backade. Jag brukar aldrig dra mig ur och gör jag något så står jag för det men jag skyller på min man i detta fall. Det var väl ändå mannen som lutade Eva paradiset. Historien upprepar sig bara (så här mellan oss kan jag säga att jag inte tänker vara snäll lite fru mer gånger men det kan vi väl hålla lite hemligt).Jag berättade inte något om magen som pratade och sånt utan bara att vi dar oss ur. Arg mäklare ( så klart. Även om jag så här i backspegeln känner att han lurade oss ganska rejält. Nästan ) och besviken man. Men magen var lugn och fin och ibland är det huvudsaken.
Mannen fick pussar och lovades nya försök . Samt inte att förglömma att han hade sitt viktiga beslut kvar- kunde ju användas till något annat kul försökte jag glättigt.
Det får jag ångra nu när han vill köpa en hytte på ett fjäll. Ja inget sånt inne fjäll och ingen ”sådan” hytte ,utan en liten låda på kalfjället utan el och vatten där han kan fiska.
Vi skjuter det på framtiden tänker jag….
Nu lovar jag att det inte dröjer länge till Mallorca part 5 . Då jag tackade min mage 100 falt.
